Josefinn

Min andreas, saknar dig för mycket! Varför ska allt krocka hela tiden? Blir ju så ledsen då, ville att du skulle traska hem till mig igår men det blev inte så.. :(

Åh ibland är mitt liv fullt av för mycket saker som inte behövs känner jag. Skola, träning, trumpetensambel, pianolektion, trumpetlektion, orkester, matcher, läxor och konserter är det som fyller min vardag...

Jag har valt detta själv jag vet, men det är bara för mycket saker som ligger och knuffas i min lilla almenacka. Hade varit skönt att bara få andas ut ibland och släppa alla krav och klippa av alla trådar som håller en kvar.

Men samtidigt så känner jag att jag är en person som gillar att ha fullt upp hela tiden, men nu märker jag att jag är konstant trött och när man sedan bläddrar i min almenacka så ser man alla fasansfulla projekt och ögonblick som kommer göra mina framtida veckor ännu mer hektiska. Varför! Jag har tom börjat överväga att sluta i vissa saker bara för att få en mer stabil vardag som jag kan med och leva med... Känner att det är även nu det gäller om jag vill gå den utbildningen jag vill, för då ligger den ännu mer ofärdigt jobb framför mig som måste avklaras.

Dumma vardag, ta mig härifrån. Jag älskar den så mycket att jag hatar den, som Håkan TYP sjöng för ett tag sedan. Jag får helt enkelt prioritera saker som jag vill ha i mitt liv och inte, svårt val! Men det måste göras.

Saknar min Andreas...

Visst är han underbar sa du? Men så fel man kan ha, du måste testa för att veta. Ta reda på vad som egentligen är vad och vem som är vem. Du måste se vem det är som borrar hålet i skutan, innan du kan döma och skälla. Ingen väg tillbaka, ingen återvändsgränd. Bara ett vanligt avslut. Sucks to be you right now, det är allt jag kan säga och kommer att säga.

"Börja om igen, börja om igen..."